Gammal gata,Podgorica ´54 |
OM
TRADITIONER OCH KULTUR Befolkningens levnadsförhållanden och levnadssätt men framför allt dess nationella, religiösa och kulturella sammansättning har i Montenegro skapat sällsynt brokiga traditioner och olikartade folkloreformer. I kusttrakterna blev livet tidigt utpräglat urbant till följd av katolicism och genom handelsflottans förbindelser med omvärlden. Bland de montenegrinska muslimerna dominerar islams former med sin melodiska folkmusik, sina färgstarka kläder och med hantverkets orientaliska mönster. Ortodoxa montenegriner pryder sig i rika och originella folkdräkter som bjärt kontrasterar mot den utbredda fattigdomen. De vardagliga folkdräkterna är gjorda av grova tyger medan festklädseln är lyxig och rikt utsmyckad. Montenegros månghundraåriga moralkodex kan bäst beskrivas med begreppen "manlighet" och "hjältemod", där det förstnämnda innebär att man skyddar andra mot sig själv, och det sistnämnda omvänt att man försvarar sig själv mot andra. Montenegros folkdanser är ofta rytmiskt markerade med kraftiga stampningar till sång. Det mest kända montenegrinska instrumentet är den ensträngade "gusle", vars melankoliska ton gärna nyttjas för att ackompanjera hjältesånger. Folkdräkterna, som ofta hade flera funktioner (t ex att tjäna som sovunderlag, täcke eller överrock), kom plötsligt ur bruk i början på 30-talet och ersattes med stadsklädsel. Bara den montenegrinska mössan fortsatte en tid att användas i dagligt bruk, liksom seden att begrava den döde i den ursprungliga folkdräkten; annars försvann folkdräkten nästan helt. Vissa mindre, skråliknande grupper såsom bokeljska sjömän och albanska katoliker, håller dock envist fast vid sina traditioner för att understryka sin särart. |
Gråterskor, Njegusi, 1968 |
|
Mjölkpigor från Dinosa, ´68 |
KONSTNÄREN OM SIG SJÄLV |
|
|
|
|
|
|
Små händer men stor styrka, Durmitor, ´58 |
|
Ålfiskare, 1966 |
|
Självporträt i timjan- blommor, Cetinje ´64 |
OM LANDET
Montenegro, Det Svarta Berget, är inte lätt att finna på kartan. Det är beläget
på den balkanska halvöns sydvästra sida, gömt mellan de höga bergen och havet.
Crna Gora, Montenegro och Karadag är benämningar som sedan fjortonhundratalet
brukats för detta land på Balkan, förmodligen pga dess svåråtkomlighet och
olydnad. På dess mark finns rikliga spår bevarade från det förflutna av illyriskt,
grekiskt, romerskt, bysantinskt, venetianskt och muslimskt ursprung.
Montenegro har en yta på 13 812 kvadratkilometer och 615 035 invånare. Denna
begränsade areal uppvisar såväl medelhavs- som kontinentalklimat och en höjdskillnad
på 2500 meter. Dessa förhål-landen medger ett näringsliv som omfattar turism,
varvsindustri, fiske, boskapsskötsel, frukt- och grönsaksodling. Montenegros
befolkning är heterogen med sina montenegriner, muslimer, serber, albaner,
kroater mfl. Landet är en av de äldsta statsbildningarna bland sydslaverna.
Från 1918 ingick det i serbernas, kroaternas och slovenernas gemensamma stat,
efter 1946 var Monte Negro den minsta republiken i f.d. Jugoslavien, och idag
är landet en federal enhet i förbundsrepubliken Jugoslavien. Montenegros historia
är även historien om dess in-vånares ständiga utvandring till den mer utvecklade
delen av världen - under de senaste hundra åren framför allt till Amerika,
så att många fler montenegriner lever utanför än i hemlandet.
INLEDNING
När man lär känna Montenegro närmare, öppnas fönstret
mot en
egendomlig och storslagen, mångkulturell värld, full av olikheter
och konstraster. Att öppna fönster mot världen innebär att bättre
lära känna den. I femton års tid försökte jag komma Montenegro
inpå livet, men fortfarande är jag lika förbryllad över den märkliga,
på en gång förstenade och så levande värld som ryms på denna
lilla yta.
De fyra senaste åren har jag umgåtts med Milan Pesic men under
mycket längre tid med hans fotografier. Med dem har han på ett
mästerligt sätt fångat Montenegros folk med alla dess religioner, dess sakrala
och världsliga traditioner, seder och föremål. Han har troget återgivit det
här klimatets förtrollning som utöver allt annat gör Montenegro så ovanligt,
vackert och intressant. Vår gemensamma önskan med den här utställningen är
att den blir en protest mot förbrytelser, mot våld, mot omänsklighet och mot
alla diktaturer.
Milan Pesic är
född 1924 i Montenegro.. Under barn- och ungdomsåren levde han i Kosovo.
De första åren under andra världskriget hölls han fängslad i ett italienskt
arbetsläger. Från 1943 deltog han i den antifascistiska partisanrörelsen.
Under Titos regim satt han några år i fängelse av politiska skäl. Med fotografering
har han arbetat sedan 1946 fram till idag. Han är en av grundarna av Montenegros
foto- och biograforganisation. Under många år verkade han som korrespondent
i Slovenien, Dubrovnik, Sandjak och Montenegro för filmjournaler och för tidningen
Pobjeda och för Belgrads radio och TV. Han har också deltagit i många internationella
fotoutställningar i Tyskland, Österrike, Ryssland, USA och Italien och mottagit
flera betydelsefulla priser. Från 1971 bär han titeln Internationell mästare
i konstfotografi. Milan dog i december 2009 i Bosnien..